Lisen Kjellmer är legitimerad logoped och har arbetat med barn som har språksvårigheter i över 20 år, senast vid Karolinska Universitetssjukhuset (KS) i Stockholm där hon deltog i utredningar av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos barn.

Hon disputerade 2006 inom ”Speech and Hearing Sciences” vid University of Washington, Seattle, USA, efter 5 års doktorandstudier som Fulbrightstipendiat. Avhandlingen undersökte variationer i socialt kommunikativt beteende i olika klassrumssituationer hos barn som hade s.k. alkoholrelaterade fosterskador (Fetal Alcohol Spectrum Disorder, FASD).  

Aktuell forskning handlar om utvecklingen av språkliga och kommunikativa färdigheter hos barn som har autismspektrumtillstånd (AST). Lisen är forskningsanknuten till Enheten för logopedi, Karolinska Institutet (KI), och Gillbergcentrum, Göteborgs universitet (GU), där merparten av den aktuella forskningen har skett.

Uppföljning av barn med autism som får tidiga insatser

Sedan 2008 har Lisen deltagit i projektet ”Uppföljning av barn med autism som får tidiga insatser”, under ledning av professor Elisabeth Fernell (GU). I projektet har en grupp om ca 200 barn i Stockholmsområdet, som i tidig förskoleålder fick en diagnos inom autismspektrum, följts över tid. I forskargruppen ingår läkare, psykologer och logopeder. Det övergripande syftet med projektet var att följa upp de interventionsinsatser som barnen fick via ett habiliteringscenter särskilt inriktat mot autism. En studie från projektet visade på stor variation i gruppen avseende t.ex. grad och typ av autism, generell kognitiv förmåga, kommunikativ och språklig förmåga, funktion i vardagen, koncentrationsförmåga samt medicinsk bakomliggande orsak. En annan studie undersökte hur det gått för barnen avseende förändringar i hur de klarade vardagliga funktioner (där språk och kommunikation ingår) vid uppföljning efter att de under två år fått olika interventionsinsatser. Ytterligare en studie studerade samförekomst med andra svårigheter hos barnen vid uppföljningen och resultaten visade att språkproblem var det mest vanliga.

Språklig och kommunikativ utveckling hos barn med autism

Tillsammans med logoped och forskare Fritjof Norrelgen (KS, KI) är Lisen ansvarig för delprojektet ”Språklig och kommunikativ utveckling hos barn med autism”, vilket följer samma barngrupp som just beskrivits. Delprojektet sker i samarbete med professor Elisabeth Fernell och professor Christopher Gillberg (GU) samt den större projektgruppen. Den första studien i delprojektet visade att barnens språkliga färdigheter i tidig förskoleålder, mätt genom föräldraskattningsformulär, var starkt kopplade till generell kognitiv förmåga. En annan studie undersökte hur stor andel av barnen som inte hade utvecklat något, eller endast mycket lite, talat språk vid den första uppföljningen då barnen var mellan 4 och 6 år. Resultaten visade att 25 % av barnen ännu inte talade i meningar vid denna ålder. Även i denna studie framkom att barnets generella kognitiva förmåga var en mycket viktig faktor kopplad till att utveckla talat språk.

De barn i gruppen som vid den första uppföljningen inte bedömdes ha en intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning) fick träffa någon av projektlogopederna och genomföra några olika språktester. Ett av språktesten undersökte språkförståelse (hörförståelse) och handlade om att förstå olika typer av muntliga instruktioner – från korta och enkla till längre och mer komplexa. Resultaten analyserades i en tredje studie inom delprojektet och visade att mer än hälften av barnen uppvisade betydande svårigheter med språkförståelse. I en fjärde, pågående studie analyseras nu barnens språkliga färdigheter mer i detalj utifrån resultat på de olika språktesten. Enligt preliminära analyser uppvisade drygt 80% av barnen vissa eller tydliga språkliga svårigheter medan endast 17% inte uppvisade några svårigheter. En kombination av svårigheter avseende såväl språkförståelse som uttrycksförmåga var vanligast.

– ”Slutsatserna vi drar av studie tre och fyra är att många förskolebarn med AST utan intellektuell funktionsnedsättning har stora språkliga bekymmer som liknar de vi ser hos barn som har diagnosen språkstörning. De kan ha svårt att förstå och minnas muntliga instruktioner och att hänga med i det som sägs i lek och samtal med kamrater. De kan också ha svårt att uttrycka sig och ”få fram” det de vill säga. Under skolåren är det vanligt att språkliga svårigheter som dessa inte ”hörs” när barnen pratar i vardagen men i mötet med skolans krav kan den språkliga sårbarheten märkas, inte sällan som läs- och skrivsvårigheter av olika slag. De språkliga svårigheterna, eller om man så vill – den språkliga sårbarheten, påverkar alltså både ”kunskapande” och ”vänskapande” upp i skolåren. Då de flesta barn med AST utan intellektuell funktionsnedsättning under skolåren kommer att gå i ”standardklasser” vill vi betona vikten av att lärare identifierar om barnet/eleven är i behov av stöd och i möjligaste mån möter upp med en språkligt och kommunikativt tillgänglig lärmiljö samt språkstödjande och språkutvecklande pedagogik. Barnet/eleven kan också vara i behov av olika anpassningar och stödinsatser ”, säger Lisen.

Språk och kommunikation samt läs- och skrivfärdigheter

År 2015 startade Lisen och Fritjof Norrelgen ett uppföljningsprojekt med syfte att kartlägga språk och kommunikation samt läs- och skrivfärdigheter vid 12 års ålder för den undergrupp som just beskrivits. Datainsamling pågår och sker i samarbete med logopedstudenter vid KI.

- ”Jag ser fram emot att fortsätta min forskning om språkutveckling, språklig sårbarhet och språkstörning  hos barn som har AST och sätta in den i ett vidare specialpedagogiskt perspektiv. Jag skulle också vilja utveckla ett forskningsprojekt för att undersöka lärares erfarenheter av att arbeta med elever som har språkstörning eller på något sätt är i språklig sårbarhet.”, säger Lisen.