I den kombinerade entrén och trapphuset finns ett fält i tegelväggen gjord av konstnären Elis Eriksson. Här finns ett mönster som ristats in i leran före bränningen. Motivet kan beskrivas som ett "minimalistiskt teckenmaterial med omväxlande diagonala och bågformade linjer, punkter och vertikala och horisontala streck".  Enligt konstnären själv handlar motivet om en abstraktion av insekter från våra skogar. Själv ville han kalla det ”Små jävla kryp från skogen”.

Elis (Ernst) Eriksson (1906-2006) var son till möbelsnickaren Elis Eriksson från Taserud i Värmland. Hans farbror var den kände skulptören Christian Eriksson och hans kusin hette Liss Eriksson. Han lämnades bort av sina föräldrar och uppfostrades hos en stockholmsfamilj. I 20-årsåldern gick han till sjöss och på 1930-talet började han studera vid Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm. Mellan 1934-1939 gick han på Kungliga Konsthögskolan.

Elis Eriksson var emot gängse konstbegrepp och kallade sina alster för produkter och inte konstverk. Han var ständigt verksam med att bearbeta språket i sina bilder, där svenskan bryts upp och bitvis blir berättelse, bitvis former som bildar collage. Denna vägg blir något typiskt för Elis; med hans ständiga lek mellan miljö och språk.

 

Läs mer om konsten på Stockholms universitet:
”Gestaltningar. Konst och arkitektur på Stockholms universitet”, från 2012.