Cirkelsamtalens fokus kom i synnerhet att riktas mot dilemman och situationer som lärarna såg som problematiska. Lärarna uttrycker intentioner om att möjliggöra lärande och disciplinering för ’alla’ barn samt att verka för ’alla’ barns intressen, det vill säga att skapa goda möjligheter till utbildning för barn såväl i som utan behov av särskilt stöd. Dock tycks dessa intentioner inte vara alldeles enkla för lärarna att realisera i det konkreta mötet med barnen.

 

Hur beskriver lärarna sitt ledarskap i det pedagogiska vardagsarbetet?

Ledarskapet innebär att lärarna har att hantera komplexa och spänningsfyllda situationer. Lärarna utövar ledarskapet i mötet med barnen som kollektiv och på en och samma gång som enskilda individer. Å ena sidan menar lärarna att de behöver rikta ett speciellt fokus mot enskilda barn för att ge barnet stöd och främja relationen med barnet. Å andra sidan begränsas lärarnas möjligheter att där och då ägna sig åt de andra barnen. Vidare utövar lärarna ledarskapet i stundens möte med barnen och detta möte kan inte helt förutsägas. Lärarna behöver agera i stunden, utan att de anser sig kunna helt överblicka situationen. Samtidigt är det just i detta möte som lärarna har möjligheter att anpassa sitt agerande till det som sker. Därtill har lärarna ansvar för att leda aktiviteter, förebygga att svårigheter för barnen uppstår samt att ge barnen ändamålsenligt stöd. Men det är inte säkert att barnen låter sig påverkas till att delta i aktiviteter på relevanta sätt och låter sig stödjas. Lärarna ska också att beakta det enskilda barnets ’bästa’ och de krav som ställs på att ledarskapet verkar för att realisera styrdokumentens mål. Det är väsentligt, hävdar lärarna, att ’se’ varje barn och att ta hänsyn till barnets förutsättningar och behov. Samtidigt ser lärarna det nödvändiga i att iscensätta aktiviteter utifrån en gemensam grund såsom ålder eller årskurser.

Vad innebär ledarskapet i mötet med barn i behov av särskilt stöd?

I studien analyserar jag olika bilder av lärarnas ledarskap. Dels framträder ledarskapet som möjliggörande, dels som begränsande i mötet med barn i behov av särskilt stöd. Lärarna ger uttryck för möjligheter att förebygga att svårigheter uppstår och att ge barnen ändamålsenligt stöd i de aktiviteter som iscensätts och genomförs. I cirkelsamtalen blir även risker synliga för att dessa barns intressen underordnas andra barns intressen och lärarnas intentioner att verka för en utbildning där specifika resultat ska nås. Studien visar att lärarna, efter ett års cirkelträffar, såg ökade handlingsmöjligheter att utöva ledarskapet så att barn i behov av särskilt stöd, främjades.

Varför genomfördes en forskningscirkeln i studien?

Forskningscirkeln gjorde det möjligt att utforska en företeelse, lärares ledarskap, utifrån lärares frågor, intressen och kunskaper med grund i deras vardagsarbete. Jag ser cirkelsamtalen som en demokratisk kunskapsprocess där lärarna gjorde sina röster hörda och där kunskaper om lärares ledarskap genererats utifrån autentiska beskrivningar av situationer i lärarnas pedagogiska vardagspraktiker. Vidare menar jag att samtalen möjliggjorde att lärarna delgav varandra erfarenheter och stöd. Möjligen kan detta ha haft betydelse för den ökade handlingspotentialen som lärarna skildrar efter ett års träffar.

Min förhoppning är att de beskrivningar och analyser som finns i avhandlingen kan bidra till att kunskaper och diskussioner om lärares ledarskap i mötet med ’alla’ barn, fördjupas.

/Maria Olsson

______________________________________________________________________

Disputationen äger rum den 23 september 2016, kl. 10:00 i Lilla hörsalen, Naturhistoriska riksmuseet.

Avhandlingstitel: ”Lärares ledarskap som möjliggörande och begränsande i mötet med "alla" barn: En deltagarorienterad studie.”

Läs mer i: Abstract/fulltext

Ytterligare information
Maria Olsson
E-post: moo@du.se